Louise Hardebo

Jag har tänkt på det. Vart jag än går så ser jag gravida eller nyblivna mammor. När jag ser dem så är det som något värms i mitt hjärta. Det är en sån fruktansvärt vacker och fin känsla jag får. Jag tror inte att det finns något finare än just gravida kvinnor.

Konstigt nog känns det som min biologiska klocka har börjat ticka. sådär lite smått långsamt men ändå. Detta är egentligen helt orimligt eftersom jag endast är 22år gammal men jag har fått en sån otrolig längtan efter att få barn. Självklart så inser jag att detta inte är något jag kommer sätta i verket eftersom jag fortfarande är så pass ung och pluggar, har ingen fast inkomst och allt annat i mitt liv är allt annat än regelbundet. Men ändå. Det är så underbart vackert med barn. (nu tänker väl alla mammor att jag är naiv och inte vet vad jag talar om, om allt jobb det innebär osv) Tänk att en dag så kommer jag och Henrik få ett litet kärleksbarn. Ett kärleksbarn som är en del av både mig och den jag älskar överallt annat. Vi två kommer skapa denna underbara varelse, vi kommer att bli tre. En familj. Det känns nästan som det är meningen med livet. Att bli en familj. En liten unit som tillsammans utgör en styrka, massor med kärlek och trygghet. En familj som är där för varandra, lyssnar, gläds, gråter och stödjer varandra.

Finns det något finare?